cinderella.blogg.se

idag har jag för första gången kollat in prideparaden. den var lååång. drygt 2 timmar. men ändå rätt kul el vad man ska säga. det var en bra mix av karnevalsliknande utspökade bidrag, och lite mer seriösa och demonstrerande bidrag. en del kändes väldigt fint och fick mycket applåder, som regnbågsfamiljer och stolta föräldrar. andra ställer jag mig mer frågande till, t.ex. unga allergiker, stolta skansenmedarbetare m.fl. jag har väl varit lite tveksam till det här med parad innan.. har hört så mycket gayfolk som ber om att få vara som alla andra, att inte behöva uppmärksammas för sin läggning, och det går väl inte riktigt ihop med paraden. men det var så mycket kärlek i luften och alla var så glada. och det kändes som att många som gick med fick ett utrymme att vara stolta över sig själva och sin läggning, som de kanske inte får annars, t.ex. golden ladies. jag säger som det tjocka biet, bee proud!

jag ber om ursäkt för min seghet men det är semester och då sitter man inte vid datorn jämt (som vanligt :)). sen sist har det som sagt blivit dalarna där jag hälsade på min vän emil och hans underbara flickvän och hennes "jag finner inte tillräckliga ord för att beskriva hans söthet"-son. jag blev lite kär. han blev glad för de fiskliknande gummigrejerna, vilket han troligtvis blivit även om jag inte valt i en halvtimme, samt för det rosa lejon "löve" han fick av mig. vi badade, spelade spel, tittade på dalarna och var på sommarland bl.a. åh vad roligt det var på sommarland, varför åker man inte på sånt oftare? det är ju kul för vuxna också, även om det syntes i 3-åringens ögon att det var aningens roligare för honom. det var så gulligt att man hade kunnat gråta... hemfärden till sthlm tillbringade jag i dvala på ett sjukt varmt tåg. det var egentligen bara hem och vända, jag drog till landet dan därpå, efter att ha återfallit i ett dåligt beteende. men men, jag får stå mitt kast och bara acceptera att förändringar tar tid. på landet vilade jag upp mig efter barnpassningen och ägnade mig åt lite hederligt kroppsarbete som att klippa gräsmattan och hacka loss grästuvor från grusgången. det livet är skönt, i några dar, sen fick jag lappsjuka och drog till sthlm igen. hade egentligen bara varit här 6 dagar under den 2,5-veckorsperiod som gått sen jag lämnade götet. men nu ska jag vara här en vecka till. idag ska jag kolla på prideparaden och vinka till pat!

håller på och packar in för min dalarnaresa inkl pit stop och blir återigen påmind om hur kass jag är på att packa. själva läggandet i väskor är jag rätt bra på men just det här att välja ut vad som ska med. har kommit fram till att det är min svåra beslutsångest som ligger bakom. och den är seriöst riktigt svår. jag tror att jag är en av de människorna med störst beslutsångest. jag kan aldrig bara fatta ett beslut och sen vara nöjd utan jag måste väga för- och nackdelar, fundera, tänka på möjliga alternativ och utfall, och det är så sjukt störigt så det finns inte. igår skulle jag köpa fiskliknande gummigrejer till en 3-åring, och det tog typ en halvtimme att välja! det har liksom ingen som helst betydelse vad jag väljer men ändå går det inte.

häromdagen skulle jag även köpa en ny resväska. en liten och smidig sak som funkar när man bara ska bort över en helg eller så. åkte runt halva stan och jämförde priser och modeller och funktionalitet m.m. det var viktigt att den var ganska liten så att det inte ser ut som att jag släpat med mig halva garderoben som nån liten fjollig brud. jag köpte till slut en väska, som jag tycker är liite för stor. men det finns inga mindre! så nu vill jag fanimej inte höra nåt om att jag har en så stor väska bara för en helg.

ibland vore det enklare att inte ha några valmöjligheter... men nån gång när jag orkar ska jag försöka öva på det där.. att bara bestämma mig för nåt och köra på det.. kanske skulle förenkla vardagen

jag är så trött på alla mail och koder.. skulle man kunna säga.. jag är hemma i sthlm där vårt trådlösa internet inte funkar.. kan således inte surfa på min dator, där jag har lösenordet till bloggen sparat. kommer inte ihåg lösenordet så jag har inte kunnat logga in från hemmets stationära heller. eftersom jag ville försöka leva upp till min vision om att blogga någorlunda regelbundet så satt jag nu och försökte med alla lösenord jag nånsin använt samt varianter på dem, och kom till slut in.

här sitter jag nu och tänkte sammanfatta allt jag velat skriva om den senaste veckan men nu kommer jag inte på vad det var.. det var nåt om busstrejk i sthlm och att det var bökigt att promenera omkring och konstigt att inte se några bussar. sen var det nåt om att busstrejken var slut och att det då helt plötsligt kändes som en sensation att se bussar. vad snabbt man vänjer sig...

jo och sen var det nåt om förvirringen kring mina mobiler. "vilken ska jag använda?!?" undrar folk. man får hemskt gärna fortsätta höra av sig till mitt gamla nummer precis som vanligt. man får också hemskt gärna lägga till det nya numret i sin mobil så man ser att det är jag som ringer el smsar när jag använder jobbmobilen, vilket jag kommer göra då detta är gratis. jag håller inte reda på vem som har sparat numret eller inte och orkar inte presentera mig jämt och ständigt :)

i veckan var jag i helsingborg på besök hos den ena tredjedelen av min innersta krets. jag var en hel del i helsingborg när jag var yngre eftersom vi hade landställe ett par mil därifrån.. på den tiden var det lite en happening att få lämna landsbygden och åka in till "stan" :) så det var lite nostalgiskt att komma tillbaka efter ca 10 år och fortfarande känna igen sig! vi började med att äta indisk mat och se den hemska filmen försoning, samt måla naglarna (sånt som tjejer kan passa på att göra medan de ändå kollar på film). dag två ägnades enbart åt att gå i affärer. man kan tro att det inte finns så många i en liten stad, men försover man sig blir det så bråttom att man måste äta hamburgare till lunch för att hinna igenom allt. på kvällen åt vi thaimat och spelade biljard med vår old friend johan som jag inte heller sett på ca 10 år. dagen därpå, medan linda jobbade och tvättade håret eller nåt liknande, passade jag på att fika och ha djupsnack med min new friend freddiefantastic. jag är så effektiv! sedan drog linda och jag till helsingör där det mesta också var sig likt. mindes särskilt spritbutiken IT som förr i tiden ofta var målet med resan. denna gång visade det sig vara billig glass med flödeboll och sylt. resterande tid tillbringade vi mest vid havet spelandes kort eller skrivandes vykort. vi har även härmat både danskar och skåningar, men rättfärdigat det med att vi stockholmare är de mest hånade i hela sverige.. och på tal om det, imorgon åker jag hem till stockholm!!

när jag kom till tvättstugan idag så stod nån annans grejer där och tumlarna var på men kördes inte.. det gjorde ju inget men tyckte lite synd om ägaren då denne inte kan komma in i tvättstugan med sin dosa och hämta sina saker förrän han bokat ett nytt pass. när det nu var min tur att tumla så visade det sig att grannens kläder låg kvar där och inte var tumlade. men vad ska man göra.. jag tänker ju inte tumla hans först så jag plockade ur alla grejerna.. i den ena låg enbart ett par märkeshorts och en märkesskjorta, men i den andra låg fullt av blöta kalsonger och strumpor! det kändes på nåt sätt inte okej att ta i kalsongerna, trots att de var rena.. lite halvt otillåtet, som att vara och rota bland hans intima delar... så jag plockade ut allt med underarmarna för att slippa ta i det haha... och så tänker jag vad pinsamt han kommer tycka det är när han väl kan hämta sakerna och inser att någon stackare har tvingats ta i hans underkläder.. det hade jag gjort om nån okänd pillat bland mina trosor.. men så hade jag ju inte glömt kvar tvätten heller!! :)

idag har jag varit och badat.. på vägen till badet pratade vi om hur varmt det var ute. vi betonade dock att vi inte klagade.
varför är det så förbjudet för svenskar att klaga på värmen? vi klagar ju på kylan?? i sydligare länder går man och vilar middag när det är som varmast ute. i sverige rusar man utomhus och sitter och svettas. på spårvagnen smälter man nästan bort men vägrar uttala sig negativt om det på något sätt.. det är inte skönt! jag vill härmed komma med en offentlig klagan: det är för varmt!!

jag kommer ibland ihåg saker utan att det är meningen. ofta helt värdelösa saker som reklamjinglar och liknande. och så kommer jag ihåg saker om nya människor jag träffar. om jag träffar dem igen långt senare kan jag säga " ja just det, det var du som........." många verkar tycka att det är lite konstigt att komma ihåg sånt så jag är lite rädd att folk ska tro att jag stalkar dem. så är alltså inte fallet. ibland låter jag bli att erkänna saker jag vet av just denna anledning. samma sak gjorde jag när jag var liten, fast då gällde det mer kunskapsmässiga saker. jag spelade ibland dummare än jag var för att det inte kändes som att det förväntades av mig att kunna vissa saker. ibland uttalade jag ord fel med flit. shit vad knäppt egentligen. jag kanske borde lära mig att skita i vad folk tycker. de kan väl helt enkelt få tro att jag stalkar dem om de nu vill det...

de senaste två veckorna har jag rekryterat ett gäng telefonförsäljare. har känts lite svårt ibland att sitta och sälja in uppdragen när man egentligen tycker synd om de här stackars människorna som ska jobba med det. men de har ju faktiskt sökt tjänsterna på eget initiativ och verkar tycka att det är helt okej jobb. de är t.o.m. duktiga på det! jag har dock märkt att jag blivit lite mer ödmjuk inför såna där jobbiga typer på stan som står med pärmar och hoppar på en. har pratat med två stycken den senaste veckan. har väl insett att de bara gör sitt jobb, och att de kanske t.o.m. tycker det är kul, så då behöver man ju inte förstöra det genom att dissa dem. en försäljare jag pratade med var från god el och han var himla trevlig. om jag bestämmer mig för att byta till god el ska jag leta upp honom på stan och skriva på hans papper.

vissa människor hävdar att planering innebär att låsa upp sig och inte kunna göra spontana grejer. jag kan till viss del förstå denna invändning.. men jag sitter nu och funderar på allt jag ska göra i sommar och inser att jag måste göra nåt slags rutsystem för att få ihop det med alla människor jag ska hälsa på osv. det går ju inte att hålla i huvudet vem som är hemma när och vem som har tid när. jag undrar hur en sån där spontan person hade gjort, UTAN att missa nån av alla saker som var tänkt från början...

i min länga är jag den som bott näst längst och då har jag inte ens bott här i två år. killen som hjälpte till med den enorma spindeln, och även den som flyttade in efter honom, indierna, paret bredvid som jag lånade dammsugare av och de som flyttade in efter dem, två skummisar som inte hälsar, samt en som jag aldrig sett. alla har de flyttat. den enda som bott här längre är killen bredvid och honom har jag heller aldrig sett. jag börjar tvivla på att han egentligen finns. studentlägenheter är alltså inget långtidsboende. men min undran är, vart tar alla vägen? kviberg är ju det bästa och billigaste studentbostadsområdet, iaf om man ska bo i en etta, och vanliga hyresrätter är ju i princip omöjliga att få tag på. okej.. jag är väl mest avundsjuk, men samtidigt orolig att jag kommer bli fast här tills jag blir utsparkad :S

det här med den nya lagen.. jag förstår inte riiiiktigt den folkstorm som blivit.. alltså rent principiellt så tycker jag ju det är fel och inkräktande men jag kan inte känna att jag bryr mig särskilt mycket om nån skulle läsa mina mail. det verkar alla andra göra? jag kan inte tänka mig att de här människorna på radioanstalten skulle lägga nån som helst vikt vid mina privata skrivelser. märkligt stor hype helt enkelt

när nån ringer till mig med ett nummer jag inte känner igen så svarar jag med mitt namn. om jag känner den som ringer så svarar jag hallå. när man som jag har ett jobb där man ringer mycket till olika människor i egenskap av deras potentiella arbetsgivare så märker man hur ouppfostrade folk är.  de svarar "hallå" "öh" eller "ja" för att nämna några exempel. det vore trevligare om jag kunde inleda samtalet med att presentera mig själv istället för att höra efter om jag kommit till rätt person. något annat som känns väldigt oproffsigt är när någon man ringt till som inte svarat skickar ett sms och frågar "vem är det?". jag har varken tid eller lust att smsa folk och förklara vem jag är innan jag ringer. en annan lustig situation är när folk ringer och säger "hej jag söker jobbet".. well well.. än så länge uppför de sig ändå bättre än kunder i en bokhandel...

min blogg har befunnit sig i nån slags flyttkö. blogg.se har bytt nåt system och man har varit tvungen att uppgradera till det nya systemet. för detta krävdes tydligen att stå i kö. under tiden har jag inte kunnat logga in på bloggen och därför har det varit relativt dött här.. kände mig mycket tacksam när jag såg att jag fortfarande har några dagliga läsare... kanske det är bilderna på kokosbollarna som lockar :) jag har ju aldrig varit nån once a day-bloggare men ibland händer det saker som jag vill uttrycka min åsikt kring och då har det känts surt att inte kunna logga in. jag hoppas att jag kommer uppdatera lite mer regelbundet framöver....

solglasögonen har åkt fram ur lådan
folk spelar kubb på gräsmattan utanför
jag har deklarerat
jag har ätit tre laktrispuckar den senaste veckan

känns rätt gött faktiskt