lättar på pressen
läste nyss i en kompis blogginlägg att hans kompis sagt att ju längre man väntar med att blogga desto större blir steget att skriva nästa inlägg. det är verkligen verkligen sant. ibland märker jag att jag kommer in i nån slags stim där jag skriver på rätt regelbundet, men går det en 5-6 dar emellan så drar det bara iväg sen. ibland när det händer nåt jag vill skriva om så har jag oftast en annan tanke som jag inte hunnit skriva om än, och så blir det inte bra att skriva båda i samma, eller två inlägg direkt efter varann. eller så händer det att jag loggar in för att blogga och upptäcker att jag har glömt vad det nu var jag ville skriva om..
för tillfället håller jag dessutom på och tentapluggar, och under såna perioder intalar jag mig själv att jag inte har "tid" att blogga.. det är ju lite fånigt. tentaplugg är för övrigt rätt mysigt. man har oftast inga föreläsningar och kan bosätta sig på ställen som pedagogiska biblioteket. dit har man med sig all kurslitteratur, proviant för en dag, man äter och fikar med sina vänner, värmer då och då en kopp te i mikron, och tar små sovpauser över sina böcker. på helgen är tyvärr pedagogiska biblioteket stängt så då får man hänga på exempelvis kurs- och tidningsbiblioteket som har öppet ungefär jämt. där är det inte lika mysigt, det finns ingenstans att äta och ingenstans att värma sitt tevatten. men men... på vägen dit får man iaf promenera lite på vasagatan som nu är full med höstlöv. imorse gick jag och sparkade i dem och kände mig rätt tillfreds. det var ett av de bättre sätten jag påbörjat en pluggdag faktiskt. rekommenderas!
för tillfället håller jag dessutom på och tentapluggar, och under såna perioder intalar jag mig själv att jag inte har "tid" att blogga.. det är ju lite fånigt. tentaplugg är för övrigt rätt mysigt. man har oftast inga föreläsningar och kan bosätta sig på ställen som pedagogiska biblioteket. dit har man med sig all kurslitteratur, proviant för en dag, man äter och fikar med sina vänner, värmer då och då en kopp te i mikron, och tar små sovpauser över sina böcker. på helgen är tyvärr pedagogiska biblioteket stängt så då får man hänga på exempelvis kurs- och tidningsbiblioteket som har öppet ungefär jämt. där är det inte lika mysigt, det finns ingenstans att äta och ingenstans att värma sitt tevatten. men men... på vägen dit får man iaf promenera lite på vasagatan som nu är full med höstlöv. imorse gick jag och sparkade i dem och kände mig rätt tillfreds. det var ett av de bättre sätten jag påbörjat en pluggdag faktiskt. rekommenderas!
äta eller ätas
mina rika arbetskollegor tycker att jag är rolig som äter rester från deras tallrikar när vi är ute och äter lunch. idag åt vi buffé och då hämtade jag överlägset mest mat, och då jämför vi med 3 tränande män in their 30's. detta tyckte de också var roligt. som student får man ju liksom passa på att fylla när det finns mycket, så kanske man t.o.m. kan spara in en middag! mina rika kollegor verkar ha glömt hur det var att vara student, men de är väldigt snälla och förstående och skrapar så gärna ihop det de kan till den stackars studenten. samtidigt får de sig ett gott skratt.. win-win tycker jag :)
med en bitter eftersmak på tänderna...
nu känner jag mig väldigt lurad här..
var hos tandläkaren idag. hade hört att man skulle kunna utnyttja ett bidrag på 300 kronor och trodde därför att det inte skulle behöva gå åt så himla många slantar. jag är inne hos tandläkaren en kvart, observera - en kvart, innan jag går till kassan. 550 kronor säger damen vilket var ungefär det jag betalade sist, utan att ha haft nåt tandvårdsbidrag att utnyttja. jag påpekar att jag gärna vill använda mitt bidrag. "ja 850 - 300 = 550". !!! då kostar tydligen en undersökning på 15 minuter 850 spänn. dessutom stod det på mitt kvitto att referenspriset för denna typ av undersökning är 615 kronor. det känns ju rätt mycket som att de har tänkt att "nu när våra satans patienter får ett bidrag på 300, ja då höjer vi priset med den summan!" folktandvården är för fan statlig eller vad det heter när det är landsting. jag är sur och lurad.. dessutom hade lagning lossnat så jag måste tillbaka och fixa till det, vilket innebär att de ska ha ännu mer cash.. de kan inte ens göra hållbara lagningar!! morr
var hos tandläkaren idag. hade hört att man skulle kunna utnyttja ett bidrag på 300 kronor och trodde därför att det inte skulle behöva gå åt så himla många slantar. jag är inne hos tandläkaren en kvart, observera - en kvart, innan jag går till kassan. 550 kronor säger damen vilket var ungefär det jag betalade sist, utan att ha haft nåt tandvårdsbidrag att utnyttja. jag påpekar att jag gärna vill använda mitt bidrag. "ja 850 - 300 = 550". !!! då kostar tydligen en undersökning på 15 minuter 850 spänn. dessutom stod det på mitt kvitto att referenspriset för denna typ av undersökning är 615 kronor. det känns ju rätt mycket som att de har tänkt att "nu när våra satans patienter får ett bidrag på 300, ja då höjer vi priset med den summan!" folktandvården är för fan statlig eller vad det heter när det är landsting. jag är sur och lurad.. dessutom hade lagning lossnat så jag måste tillbaka och fixa till det, vilket innebär att de ska ha ännu mer cash.. de kan inte ens göra hållbara lagningar!! morr
hål i väggen
idag kollar jag på hål i väggen, på tv6 klockan 20.00. japansk humor kommer äntligen till sverige! som jag har väntat! nu är det bara att hoppas på att det är början på en trend och att vi får fler psycho lekprogram
this is me
trött som en kattunge var det...
jag är som han de zoomar in vid 0.11
jag är som han de zoomar in vid 0.11
snaaaark
varning - om man skriver i sitt CV att man har körkort så kan man bli tvingad att köra bil i jobbet sedan.. man kan ju inte gärna vägra, varför skulle man tagit med körkortet som merit om man ändå inte vill köra liksom? jag är rädd för göteborgs stadstrafik med spår överallt men idag var jag tvungen att köra där i alla fall, för första gången. det gick såklart bra.. jag är fånig.
idag skulle vi gått på after work med worket men det blev inställt pga att flera hade fått förhinder. det kändes på ett sätt skönt med tanke på att jag aldrig hinner plugga och verkligen aldrig hinner få ett andrum. men samtidigt så har jag inte umgåtts med en enda människa utanför skolan på två veckor och börjar känna mig lite smått tråkig och isolerad. den här helgens planer är att sova ut ordentligt och plugga den vakna tiden... sen jag började kombinationen heltidsstudier och halvtidsjobb har jag även fått en del dåliga vanor. går upp 6.00-6.30 varje dag eftersom jag antingen jobbar el har skola varje dag.. är trött som en liten kattunge varje eftermiddag när jag kommer hem och ska plugga, så då sover jag en stund.. när jag sedan ska gå och lägga mig i tid för att orka upp 6 nästa dag igen så är jag inte trött > somnar sent > är död nästa dag när jag vaknar > däckar på eftermiddagen igen >somnar sent igen...
min spårvagnshållplats är nyligen ombyggd så man kan gå över spåret för att komma till den sida man ska åka från. detta gör att man sparar ett par minuters gångväg och t.o.m. kan ta sig från mig till hållplatsen på en minut om man springer snabbt. det här har jag börjat göra varje morgon, springa alltså, eftersom jag aldrig lyckas komma ur sängen i tid. spelar ingen roll hur mycket jag stressar på morgonen, jag är alltid tvungen att springa.
och för att inte tala om att inte orka laga mat.....
kan ingen proppa i mig lite antioxidanter och ta mig med på nåt kul?
idag skulle vi gått på after work med worket men det blev inställt pga att flera hade fått förhinder. det kändes på ett sätt skönt med tanke på att jag aldrig hinner plugga och verkligen aldrig hinner få ett andrum. men samtidigt så har jag inte umgåtts med en enda människa utanför skolan på två veckor och börjar känna mig lite smått tråkig och isolerad. den här helgens planer är att sova ut ordentligt och plugga den vakna tiden... sen jag började kombinationen heltidsstudier och halvtidsjobb har jag även fått en del dåliga vanor. går upp 6.00-6.30 varje dag eftersom jag antingen jobbar el har skola varje dag.. är trött som en liten kattunge varje eftermiddag när jag kommer hem och ska plugga, så då sover jag en stund.. när jag sedan ska gå och lägga mig i tid för att orka upp 6 nästa dag igen så är jag inte trött > somnar sent > är död nästa dag när jag vaknar > däckar på eftermiddagen igen >somnar sent igen...
min spårvagnshållplats är nyligen ombyggd så man kan gå över spåret för att komma till den sida man ska åka från. detta gör att man sparar ett par minuters gångväg och t.o.m. kan ta sig från mig till hållplatsen på en minut om man springer snabbt. det här har jag börjat göra varje morgon, springa alltså, eftersom jag aldrig lyckas komma ur sängen i tid. spelar ingen roll hur mycket jag stressar på morgonen, jag är alltid tvungen att springa.
och för att inte tala om att inte orka laga mat.....
kan ingen proppa i mig lite antioxidanter och ta mig med på nåt kul?
ojojoj
idag hände nåt väldigt konstigt i skolan.. vi skulle ha två föreläsningar, en om coaching och en om utvecklingssamtal..till saken hör att under gårdagen blev det lite irriterat när vi gjorde några övningar.. klassen kände lite oro inför tentan och hakade upp sig på några grejer... det kändes aningens infekterat mellan klassen och läraren.. dagen idag började med att vi fick ställa oss i klassrummets fyra hörn utifrån ett speciellt system som jag inte orkar gå in på, och vi fick veta att vi i dessa grupper skulle ställa en diagnos på en arbetsgrupp i ett case.
läraren började läsa upp caset högt och det stod ganska snart klart för oss att arbetsgruppen vi skulle diagnosticera var vår egen klass, utifrån det som hände under gårdagen. folk satt och skrattade lite för sig själva när läraren beskrev situationen som att arbetsgruppen gjort myteri mot chefen, hakat upp sig på detaljnivå, inte lyssnat, och inte kommit framåt i sitt arbete. vi skulle kartlägga, diagnosticera och sätta in interventioner i caset. det var sjuuukt intressant att få diskutera sin egen klass på det där sättet.. det kom fram att många hade tyckt att det var väldigt jobbigt under gårdagen, medan jag själv inte alls hade lagt nån stor vikt vid det. självklart fick vi sedan ta del av allas diagnoser och diskutera ännu mer.. min grupp hade gått väldigt djupt in och diskuterade tryggheten i gruppen, subgrupper och behovet av en yttre fiende, medan andra menade att det hade förekommit otydliga instruktioner..
efter detta följde ännu fler grupp- och kommunikationsövningar och det kändes som att vi verkligen bearbetade oss som klass... allt detta var ju väldigt oväntat och inte alls vad man räknat med när man kom i morse.. hela dagen gick åt till detta och föreläsningarna om coaching och utvecklingssamtal uteblev helt.. för min del gjorde det inget medan andra fick en ännu mer infekterad syn på läraren pga detta.. sjukt intressant var det iaf och jag tycker vi borde gjort det tidigare.. vi har egentligen inte jättebra sammanhållning i klassen.. alla tycker om varandra och så men det är väldigt uppdelat.. många vet inte vad som är okej att göra i klassrummet och andra går över gränsen för vad vissa tycker är okej osv osv.. spännande att se vad som händer framöver nu...!
läraren började läsa upp caset högt och det stod ganska snart klart för oss att arbetsgruppen vi skulle diagnosticera var vår egen klass, utifrån det som hände under gårdagen. folk satt och skrattade lite för sig själva när läraren beskrev situationen som att arbetsgruppen gjort myteri mot chefen, hakat upp sig på detaljnivå, inte lyssnat, och inte kommit framåt i sitt arbete. vi skulle kartlägga, diagnosticera och sätta in interventioner i caset. det var sjuuukt intressant att få diskutera sin egen klass på det där sättet.. det kom fram att många hade tyckt att det var väldigt jobbigt under gårdagen, medan jag själv inte alls hade lagt nån stor vikt vid det. självklart fick vi sedan ta del av allas diagnoser och diskutera ännu mer.. min grupp hade gått väldigt djupt in och diskuterade tryggheten i gruppen, subgrupper och behovet av en yttre fiende, medan andra menade att det hade förekommit otydliga instruktioner..
efter detta följde ännu fler grupp- och kommunikationsövningar och det kändes som att vi verkligen bearbetade oss som klass... allt detta var ju väldigt oväntat och inte alls vad man räknat med när man kom i morse.. hela dagen gick åt till detta och föreläsningarna om coaching och utvecklingssamtal uteblev helt.. för min del gjorde det inget medan andra fick en ännu mer infekterad syn på läraren pga detta.. sjukt intressant var det iaf och jag tycker vi borde gjort det tidigare.. vi har egentligen inte jättebra sammanhållning i klassen.. alla tycker om varandra och så men det är väldigt uppdelat.. många vet inte vad som är okej att göra i klassrummet och andra går över gränsen för vad vissa tycker är okej osv osv.. spännande att se vad som händer framöver nu...!
mer träning
nu blir det två träningsinlägg i rad här märker jag.. men det är ju det enda jag gör förutom skola och jobb.. när jag simmade skrev jag en hel del om simbeteende så nu får det väl bli lite gymbeteende då för variationens skull :) det jag skrev sist om att jag ska bli den enda tjejen som går dit sprack lite idag för idag var det tre tjejer där när jag kom, och bara en kille.. gött.. jag körde på som vanligt och det gick bra.. två av tjejerna kände varandra och höll ihop lite, den tredje cyklade bara, och så var det killen då som pressade på som fan och kikade på sina muskler i spegeln även när han bara stod stilla...efterhand fylldes det på med tre killar till som verkade tävla om vem som var starkast.. mot slutet stretchade jag och de två tjejkompisarna samtidigt i "cykelrummet" som är ett angränsande rum till där alla maskinerna finns..och då hörde jag dem säga till varandra att:
"det är ju många därinne som skulle behöva ta lite färre kilon..."
"mm.. känns fånigt när vi kommer där och bara gör fem kilo på allt"
"jamen det är ju vi som gör rätt och vi får iaf bäst träning"
nu känner jag mig lite inspirerad här.. nu är det vi mot dem! tjejerna mot killarna! muahaha (förmodligen bara jag som för den här kampen i mitt huvud)
"det är ju många därinne som skulle behöva ta lite färre kilon..."
"mm.. känns fånigt när vi kommer där och bara gör fem kilo på allt"
"jamen det är ju vi som gör rätt och vi får iaf bäst träning"
nu känner jag mig lite inspirerad här.. nu är det vi mot dem! tjejerna mot killarna! muahaha (förmodligen bara jag som för den här kampen i mitt huvud)
träningsupdate
när folk frågar mig om/vad jag tränar har jag bestämt mig för att svara att jag styrketränar.. då låter det som att jag gör det på regelbunden basis. har tyvärr inte kommit in i nån sån rutin ÄN, men ikväll var jag iaf på gymet. det var jag och fem killar.... trevligt.. eller inte...! jag hatar när det är killar på gymet, de ockuperar typ alla fyra hörn med sina muskler och så kommer jag där lite som en pinne och ska försöka smälta in. vet inte varför men det är skitjobbigt. nu har jag kommit över det där med att jag knappt klarar de lättaste vikterna medan de tar de tyngsta, de tycker säkert bara att jag är skitsöt när jag ligger där med mina 2-kiloshantlar.. men det är liksom inte min pöl än det där med gym, jag vet inte hur nåt funkar och idag var jag t.o.m. tvungen att fråga muskelbergen när jag inte fick rumpmaskinen att fungera. såklart hade nånting bara hamnat snett och var jättelätt ordnat.. typiskt.. men då tänkte jag att de säkert bara känner sig duktiga av att få hjälpa den stackars svaga tjejen. men jag ska inte låta dem vinna över mig (killarna eller mitt dåliga självförtroende??). mitt mål är att gå dit så ofta att de känner igen mig och tycker att jag är cool som är den enda tjejen som går dit! ha!
fjäsk fjäsk
idag var det nollning för våra små nya personalvetare samt socionomtöntarna och förvaltartöntarna. vi var fyra stycken treor som hade tillräckligt mycket separationsångest från nollningsperioden att vi lyckades snacka in oss till att få vara med den här dagen. och inte bara vara med, utan få ansvara för en aktivitetsstation! anledningen till att man så gärna vill det, är att nollorna inte bara får poäng för den aktivitet de utför utan även för hur mycket de fjäskar för domarna.. och nu när vi fjäskat två år i rad, som nollor och faddrar, tyckte vi att det var dags att få tillbaka lite. läs för övrigt här om förra årets nollning.. den stationen vi hade hand om var norsk fylla, snurra runt pinnen-grejen och sen försöka springa rakt.. vilket är sjuuukt kul att titta på, särskilt som vi hade ett område med gyttja precis där de sprang, hehe.. men åter till fjäsket.. har nog aldrig känt mig så ompysslad, även om jag visste att det bara var på lek.. vi har blivit bjudna på godis, kakor, öl, vin, cider, minttu, fått höra lovsånger och fantastiska hejarramsor, fått sitta i kungatronen och fått fotmassage under tiden, blivit oerhört komplimerade för våra perfekta utseenden och vår smarthet, fått massage och kramar och pussar, de har kysst våra fötter och allmänt hyllat oss.. sånt här borde man göra oftare, det är bra för självkänslan :) det roliga är att nu har de värsta respekten för oss och fortsätter fjäska efter att poängen är satta. kul kul.. efteråt snyltade vi även på lite pizza och sen kände vi treor att vi hade inkräktat lite för mycket på nåt vi egentligen inte skulle varit med på, och åkte hem. trevlig dag, imorgon upp tidigt och plugga!
nästan skogspromenad
jag älskar att gå på skogspromenad.. jag älskar när det är ojämnt under fötterna och det luktar friskt, fuktigt och barrigt. jag var mycket i skogen när jag var liten, det kanske är därför. annars har jag ju bott i stan hela mitt liv så det blir mest asfaltspromenader faktiskt. men idag upptäckte jag en liten mysig stig i mitt närområde. den var omgiven av en massa skog som jag inte vågade gå in i eftersom jag var själv. men jag fick iaf gå på kottar och grenar och beundra den vackra natur som jag inte hade en aning om fanns här. till slut kom jag fram till bebyggelse som visade sig vara bergsjön, och insåg då att jag nog hade gått ganska långt så jag vände tillbaka och gick asfaltsvägen hem igen. det tycker jag allt var väl spenderade timmar såhär sista dagen på sommarlovet.. imorgon är det upp 06 och kommunikation på arbetsplatsen som gäller!
äckelgubbar
hemma på vår gata i stan.. skulle man kunna säga.. men i mitt område hemma och där i krokarna, så hänger en gubbe som går under namnet mr bean. bussen är ett ställe man ofta ser honom på. han ser ut som en tjock mr bean, sådär lite störd och ful. han är en riktig äckelgubbe, har förmodligen aldrig gjort nånting, men han stirrar som fan. han ställer sig alltid nära unga tjejer, sätter sig bredvid dem på bussen, och sitter och tittar och flinar. det är fruktansvärt ofredande! en gång har han klappat på min arm. det är ju ett fritt land och folk får väl stirra hur mycket de vill, men att hålla på som han borde inte vara okej. förmodligen finns det flera som honom i andra områden i andra städer, som andra tjejer är rädda för. vem gör nåt åt detta? ingen va? uähhh.. *ryser*
heja mig
idag har jag träningsvärk med stort värk. känner mig nästan febrig och sjuk.. nu kanske ni skrattar för att ni tror att det beror på 20 minuters joggingtur i förrgår, MEN igår var jag faktistk på gymet. ja, det är sant... sprang i lördags och gymmade igår! innan jag tränade igår promenerade jag till affären och handlade mat, och då tog jag på mig flip-flops så att jag inte skulle kunna börja springa helt oväntat igen :)
ärligt talat så hade jag lite träningsvärk redan igår och man ska ju egentligen inte träna två dar i rad men vad feeen. man måste passa på när motivationen visar sig har min gympalärare sagt. idag kan jag knappt röra mig och det kommer förmodligen vara ännu värre imorgon. det positiva är dock att det gör som mest ont på de fläskigaste ställena...
ärligt talat så hade jag lite träningsvärk redan igår och man ska ju egentligen inte träna två dar i rad men vad feeen. man måste passa på när motivationen visar sig har min gympalärare sagt. idag kan jag knappt röra mig och det kommer förmodligen vara ännu värre imorgon. det positiva är dock att det gör som mest ont på de fläskigaste ställena...
what just happened?
den här helgen är första gången jag är hemma och är ledig sen första helgen i juli. när jag har haft fullt upp en längre tid älskar jag att inte ha nåt att göra.. jag har sovit länge, kollat på os, fixat lite skolpapper, bakat kakor, sovit middag samt gjort en laddning matlådor. lugn och ro och fix alltså.. nu på kvällen kände jag att jag behövde lite frisk luft så jag drog på mig mjukiskläder och stoppade lurar i öronen för att gå en kvällspromenad. väl ute känner jag mig väldigt pigg och stark, och helt plötsligt märker jag hur min kropp stadigt ökar tempot, för att till slut börja springa! vad är det som händer?! jag hatar ju att springa! sen skolgympan har jag lovat mig själv att inte utsätta mig själv för det igen..men nu bara.. "what?!" det värker i bröstet och i vaderna men jag springer på... och vips är jag hemma och har sprungit hela min promenad UTAN att stanna! det var coolt.. var inte så farligt som jag mindes det men jag sprang ju inte mer än 20 minuter iofs.. nu känner jag en viss tillfredsställelse över att ha gjort nåt bra, men ser inte röken av nån sån där endorfinkick som alla träningsmänniskor pratar om.. nästa gång kanske.. (ehhh)
ska vi leka?
bro bro breja
stockar och stenar
alla goda renar
ingen slipper här fram här fram
förrän hon säger sin kärastes namn
vad heter han?
en kväll när jag inte kunde sova tryckte mitt undermedvetna upp minnet av att man ibland lekte denna lek när man var liten. jag började fundera på om barn idag också leker den. sen började jag fundera på vad den egentligen handlar om... vadå stockar och stenar och goda renar? och så ska man fånga en person som ska säga sin kärastes namn. sen övergår man till att på ett irriterande sätt fråga om denne har tagit prästens sko, ja eller nej? den fångade personen ska sedan välja på två alternativ, som representerar var och en av de fångande personerna, (när jag var liten körde vi ofta med glass eller godis och sånt) och sen ställa sig bakom det alternativet. leken slutar med dragkamp. detta är ju så skumt! leken är säkert jättegammal och måste ha gått ut på nåt annat från början, och sen har det liksom blivit fel på vägen. sånt här kan jag fundera i oändlighet på.. frågan om ens kärastes namn blir ju aldrig ens besvarad :S
stockar och stenar
alla goda renar
ingen slipper här fram här fram
förrän hon säger sin kärastes namn
vad heter han?
en kväll när jag inte kunde sova tryckte mitt undermedvetna upp minnet av att man ibland lekte denna lek när man var liten. jag började fundera på om barn idag också leker den. sen började jag fundera på vad den egentligen handlar om... vadå stockar och stenar och goda renar? och så ska man fånga en person som ska säga sin kärastes namn. sen övergår man till att på ett irriterande sätt fråga om denne har tagit prästens sko, ja eller nej? den fångade personen ska sedan välja på två alternativ, som representerar var och en av de fångande personerna, (när jag var liten körde vi ofta med glass eller godis och sånt) och sen ställa sig bakom det alternativet. leken slutar med dragkamp. detta är ju så skumt! leken är säkert jättegammal och måste ha gått ut på nåt annat från början, och sen har det liksom blivit fel på vägen. sånt här kan jag fundera i oändlighet på.. frågan om ens kärastes namn blir ju aldrig ens besvarad :S
älskade, älskade du
i lördags hade lars winnerbäck konsert på zinkensdamm i sthlm. en av hans bättre konserter faktiskt. står sig bra i konkurrensen med cloetta center och berns. han var på strålande humör och dansade omkring och lekte på scenen och snackade lite i låtarna som han inte brukar göra. det märktes även att han var tagen av publikens gensvar. jag har funderat på vad det är som gör en konsert bra. i viss mån är det självklart lars humör och samspelet med de andra på scenen, och hur bra man tycker om låtarna han väljer. men jag tror att det handlar ganska mycket om publiken också. och lite var man befinner sig i den. konserterna i cloetta center var inte på nån turné utan det var bara enstaka konserter, med många ditresta "riktiga" fans. de sämsta konserterna har varit med "picknick-tema" där man stått relativt långt bak bland barnfamiljer och lådvin. inför den här konserten hade vi köat och fått armband som garanterade oss plats bland de 800 närmast scenen. vi kunde sitta under tak medan det regnade samt kolla in "shoppingen" och sedan bara glida in nästan längst fram. och när man står långt fram bland de mest hängivna, med lars precis framför sig, och en hel kör på flera tusen bakom sig, då blir det nåt speciellt helt enkelt. jfr väckelsemöte.. vill man se den vackra lars och höra den braiga publiken kan man titta här
080808
med anledning av ovanstående datum hade stockholm bestämt sig för att ha en stor fest i fredags, för att fira oss 08or lite. festen beskrevs som fullspäckad med aktiviteter i hela stan och var något man inte fick missa. jag och några vänner tog oss därför in till stan för att ha kul och kanske känna lite ära över vårt ursprung. nu var det ju bara så att stan den var precis som vanligt, och nån fest syntes inte på långa vägar. en mycket stor besvikelse. det mest upphetsande var typ att sarah dawn finer uppträdde och jag kan i ärlighetens namn tänka mig roligare aktivitet än det. det var ett fyrverkeri på kvällen och det var väl lite trevligt, men det hade ju kunnat vara mycket mer grejer och bli så mycket roligare om nån ansträngt sig lite! det var nån slags utebar & dans runt stureplan på natten men det hade tydligen bara varit stökigt..
något som däremot verkade kul, som dock inte var anordnat av sthlms stad, utan troligtvis av några skojiga privatpersoner, var "slaget om stockholm" - ett vattenkrig mellan norra och södra stockholm. det skulle hållas i gamla stan och flera tusen personer hade "anmält" sig på facebook. polisen flyttade dock kriget till gärdet och det slutade med att några hundra personer dök upp. syd vann givetvis :)
avslutningsvis - det roligaste med dagen var när vi traskade förbi södermalmstorg och fick se vår gamla högstadielärare - som jag hyser mycket negativa känslor mot - dansa minst både bugg och foxtrot vid nåt jippo vid stadsmuseet. hon såg mycket road ut och dansen verkade vara ett mer lämpligt element för henne än att peka med pinnar i ett klassrum.
något som däremot verkade kul, som dock inte var anordnat av sthlms stad, utan troligtvis av några skojiga privatpersoner, var "slaget om stockholm" - ett vattenkrig mellan norra och södra stockholm. det skulle hållas i gamla stan och flera tusen personer hade "anmält" sig på facebook. polisen flyttade dock kriget till gärdet och det slutade med att några hundra personer dök upp. syd vann givetvis :)
avslutningsvis - det roligaste med dagen var när vi traskade förbi södermalmstorg och fick se vår gamla högstadielärare - som jag hyser mycket negativa känslor mot - dansa minst både bugg och foxtrot vid nåt jippo vid stadsmuseet. hon såg mycket road ut och dansen verkade vara ett mer lämpligt element för henne än att peka med pinnar i ett klassrum.
OS
nu börjar OS.. jag ska nörda så mycket jag bara kan
mer roligt
för att bygga vidare på det förrförra inlägget kommer här en länk till en sida med FULLT av skrattframkallande lappar. ett par av de roligaste (tycker jag) är denna och denna. en del lappar är så genomtänka och avancerade, och ibland finns det t.o.m. följetonger om vad folk exempelvis tycker om sina grannar. hade varit kul att se sånt i verkligheten nån gång, tur att internet finns så länge.
"att komma hem ska vara en schlager"
vädret som varit idag påminde väldigt mycket om göteborg - mycket regn och mycket blåst. det kändes rätt hemtamt så jag börjar nog bli luttrad nu.
att vara i stockholm är ju annars att komma hem. jag har lite blandade känslor inför det. nu menar jag inte på nåt sätt vänner och familj utan just staden som sådan och mig själv i den. det är en väldigt fin stad och jag älskar att jag hittar här och kan ta mig rätt i tunnelbanan blundandes, medan alla turister irrar omkring. men jag märker att jag nästan blir lite folkskygg här. lite konstigt uttryckt kanske men jag är på nåt sätt lite rädd att nån ska känna igen mig, eller nåt. folk från skolan och så.. i göteborg är man så anonym, det känns lättare att vara sig själv där. trots att mitt själv inte är så särskilt udda att det borde vara nåt problem här heller.. när jag är hemma i området (där väldigt många från skolan är uppvuxna) så är jag rädd att folk ska tro att jag inte flyttat hemifrån och inte kommit nånstans. jag vill nästan skrika att jag bor själv i en annan stad och har en halv magisterexamen. och så fort man vistas i närheten av söder så ser man gamla stamkunder som man minns som "en tant som luktade illa" eller "en otrevlig gubbe" och så blir man påmind om allt från den tiden.
pratade lite med patrik om det här, han menade att när man kommer hem, och för folk som kände en förr, så är man så mycket den man var då. och det kanske inte alltid är samma person som man är idag. man kanske inte ens vill kännas vid sin dåtida person, och därför blir det lite jobbigt. ungefär nu märker jag att det här var sjukt mycket svårare att uttrycka i skrift än jag trodde så jag tror jag lägger ner. men makes det nån sense eller är det bara jag som är paranoid med inslag av helt knäpp i huvudet?
att vara i stockholm är ju annars att komma hem. jag har lite blandade känslor inför det. nu menar jag inte på nåt sätt vänner och familj utan just staden som sådan och mig själv i den. det är en väldigt fin stad och jag älskar att jag hittar här och kan ta mig rätt i tunnelbanan blundandes, medan alla turister irrar omkring. men jag märker att jag nästan blir lite folkskygg här. lite konstigt uttryckt kanske men jag är på nåt sätt lite rädd att nån ska känna igen mig, eller nåt. folk från skolan och så.. i göteborg är man så anonym, det känns lättare att vara sig själv där. trots att mitt själv inte är så särskilt udda att det borde vara nåt problem här heller.. när jag är hemma i området (där väldigt många från skolan är uppvuxna) så är jag rädd att folk ska tro att jag inte flyttat hemifrån och inte kommit nånstans. jag vill nästan skrika att jag bor själv i en annan stad och har en halv magisterexamen. och så fort man vistas i närheten av söder så ser man gamla stamkunder som man minns som "en tant som luktade illa" eller "en otrevlig gubbe" och så blir man påmind om allt från den tiden.
pratade lite med patrik om det här, han menade att när man kommer hem, och för folk som kände en förr, så är man så mycket den man var då. och det kanske inte alltid är samma person som man är idag. man kanske inte ens vill kännas vid sin dåtida person, och därför blir det lite jobbigt. ungefär nu märker jag att det här var sjukt mycket svårare att uttrycka i skrift än jag trodde så jag tror jag lägger ner. men makes det nån sense eller är det bara jag som är paranoid med inslag av helt knäpp i huvudet?