cinderella.blogg.se

sist jag postade ett kattinlägg så dröjde det väldigt länge innan jag uppdaterade, och folk klagade på att det var tråkigt att se ocd-katten varje gång de gick in på bloggen.. så nu ska jag göra det snabbt så att ni slipper se katten ploppa upp mer..

efter mycket om och men gick jag tillbaka med min lamp-väckarklocka.. efter att min medföljande pojkvän intygat att inte heller han förstod hur man skulle göra så insåg försäljaren att det såklart måste vara nåt fel på den. jag fick pengarna tillbaka utan tjafs och gick till teknikmagasinet och köpte originalet istället.. den funkar hittills väldigt bra, och med det menar jag att jag vaknat gott i två dagar utan att försova mig.. har dock varit förkyld så det har inte varit det trevligaste uppvaknandet ändå men men.. vad kan man egentligen kräva av en lampa?

jag tänkte skriva lite ärligt nu.. en sån grej som jag ibland hade velat ha den där anonyma bloggen till men jag kör här ändå.. har diskuterat det här med vänskap lite på sista tiden. ska man ha få/många, nära/ytliga såna relationer? vad kan man förvänta sig av vänskapsrelationer? jag är en sån som hellre har få riktigt nära vänner än slösar min tid på obetydligt folk.. jag börjar dock känna mer och mer att det är jag som drar det största lasset i mina vänskapsrelationer. jag tar initiativ till att ses och styr upp så att det verkligen blir nåt. känns lite som att om jag inte initierade hela tiden så skulle jag sitta själv jämt. nu kanske någon tycker att jag borde fatta att "de vill väl helt enkelt inte vara med dig" men så tror jag inte att det är. det är ju aldrig så att nån direkt är negativ till att ses, bara att folk är lite upptagna, och jag kan faktiskt vara rätt underhållande i mina bästa stunder. jag vet inte...det kanske är jag som är jätteego. jag kan ju inte förvänta mig att alla ska släppa allt annat och umgås med mig, men vad kan man egentligen förvänta sig? jag blir bara lite trött på att det ska vara så jäkla svårt ibland. en god vän (!) sa en gång att varför ska man anstränga sig på relationer som inte ger lika mycket tillbaka. det gjorde mig upprörd då men jag börjar fatta tanken.. oj det där lät som ett hot.. det var det inte :) för att återknyta till det där få/många, nära/ytliga, så kanske man borde ha fler vänner så att man kan spontanumgås lite mer.. men skulle det verkligen gå ihop med ansträngning/output..? klurigt.. nu går jag under jorden några dar... eller rättare sagt, under snön..

jag håller just nu på att få ett psykbryt, modell större. då jag under en längre tid haft problem med att vakna på morgnarna trots högsta volym på alarmet har jag idag införskaffat sibas budgetvariant av wake-up light. men jag förståååår iiiiiinte hur man ställer in den. när jag först satte i kontakten så lyste den kraftigt och växlade mellan olika färger (en funktion som kan kunde stänga av).. efter att ha följt instruktionsboken till punkt och pricka och gjort alla inställningar av tiden osv, så började den flimra konstigt. jag tänkte att jag kanske inte skruvat i glödlampan ordentligt så jag drog ur kontakten och skruvade åt den. då helt plötsligt så lyste den inte alls sådär färgglatt utan bara lite knappt märkbart, men det värsta av allt, jag lyckas inte släcka lampan!!! det gjorde jag inte innan jag drog ur kontakten heller men då hann jag inte pröva. det står i instruktionsboken att man ska trycka på "lamp" och vrida ner till noll för att släcka, eller trycka på snooze. när jag prövar båda dessa så hamnar den i nåt slags svagljusläge. och när jag ska vrida ner till noll så finns det inte ens noll utan 1 är lägsta!! jag blir galen på sånt här. jag fattar inte vad jag gör för fel och jag hade hur lätt som helst kunnat kasta in skiten i väggen. det kan ju inte vara så att lampan inte ska gå att stänga av alls! det vore ju sjukt omiljövänligt och oekonomiskt. jag hatar teknik som inte funkar exakt som den ska direkt, för då vet jag aldrig vad jag ska göra. just nu funderar jag på mina alternativ:
*kasta in skiten i väggen
*inte orka ta tag i det och låta lampskiten stå och skramla i en kartong
*ha en väckarklocka som ständigt lyser
*gå tillbaka med den till siba och riskera att bli dumförklarad när de visar hur lätt det var att åtgärda
*lämna tillbaka den och punga ut med en tusenlapp till och få originalet
*be nån om hjälp
*vänta tills jag lugnat ner mig, pröva igen, om det fortfarande inte funkar så återgå till alternativlistan.
kör på det sista så länge

det här med bloggen går visst inte så mycket framåt nuförtiden.. jag har funderat lite på bloggandet och tror att jag känner mig lite ofri i detta högst offentliga forum. ibland när jag har nåt jag vill skriva om så funderar jag på vilka som kommer läsa det och så väljer jag vad jag vill skriva mycket utifrån det. jag vill skriva ärligt och om situationer och personer nära mig, och det kan jag ju inte göra nu. så jag funderade på om jag skulle göra en anonym blogg men vad skulle jag få ut av det? då kan jag ju lika gärna skriva dagbok? och ibland vill jag ju posta ett inlägg så att mina vänner får veta vad som händer i mitt liv och så.. ska jag ha kvar denna och försöka att make an effort till att skriva lite mer vettigt? det kan iaf inte fortsätta som det gjort det senaste halvåret för det blir ju bara tråkigt och meningslöst. så, för att citera en vis man skulle jag nu vilja ha; frågor, synpunkter, kommentarer?!

(och det sista där var ju ett exempel på något som inte hade gått hem i en anonym blogg....)