"att komma hem ska vara en schlager"
att vara i stockholm är ju annars att komma hem. jag har lite blandade känslor inför det. nu menar jag inte på nåt sätt vänner och familj utan just staden som sådan och mig själv i den. det är en väldigt fin stad och jag älskar att jag hittar här och kan ta mig rätt i tunnelbanan blundandes, medan alla turister irrar omkring. men jag märker att jag nästan blir lite folkskygg här. lite konstigt uttryckt kanske men jag är på nåt sätt lite rädd att nån ska känna igen mig, eller nåt. folk från skolan och så.. i göteborg är man så anonym, det känns lättare att vara sig själv där. trots att mitt själv inte är så särskilt udda att det borde vara nåt problem här heller.. när jag är hemma i området (där väldigt många från skolan är uppvuxna) så är jag rädd att folk ska tro att jag inte flyttat hemifrån och inte kommit nånstans. jag vill nästan skrika att jag bor själv i en annan stad och har en halv magisterexamen. och så fort man vistas i närheten av söder så ser man gamla stamkunder som man minns som "en tant som luktade illa" eller "en otrevlig gubbe" och så blir man påmind om allt från den tiden.
pratade lite med patrik om det här, han menade att när man kommer hem, och för folk som kände en förr, så är man så mycket den man var då. och det kanske inte alltid är samma person som man är idag. man kanske inte ens vill kännas vid sin dåtida person, och därför blir det lite jobbigt. ungefär nu märker jag att det här var sjukt mycket svårare att uttrycka i skrift än jag trodde så jag tror jag lägger ner. men makes det nån sense eller är det bara jag som är paranoid med inslag av helt knäpp i huvudet?
Du sätter ord på den anledning som varannan karlshamnsungdom har att fly sin hemstad, man vill fritt kunna utvecklas utan att någon pekar ut några förväntningsgränser. Åkte buss häromdagen och inser att jag utvecklar en social fobi när jag är i hemmatrakterna, jag undviker medvetet människor för jag vet att de inte har en aning om vem jag är numera, de markerar däremot emellanåt hur de anser att jag ska vara.
.
Fördelen för oss lantisar är att vi kan flytta till Sthlm och försvinna i mängden, tills man inser att var tjugonde person jag möter är någon hemifrån...
haha det beror väl på att alla lantisar flyr till sthlm. till slut kommer alla gå runt här och ha social fobi. utom jag som går omkring i göteborg :) men skönt att det inte bara är jag iaf :)
Haha, du ska bara veta hur många människor i Göteborg som fungerar precis som småstadsmänniskor... De noterar dig först och sedan minns de dig och lägger märke till hur ofta de möter dig och -vips!- så har de en bild av hur du är. Sedan springer du på dem på krogen/ nåt annat ställe och börjar prata med dem och det visar sig att du plötsligt har något att leva upp till.
Eller förresten..... Det kanske bara är i småstäder det är så. På puben hemma blev jag tilltalad med "du står till vänster på mellanraden i skolkatalogen" av en för mig totalt okänd person som kom från en helt annan håla. Sjukt. Och lite patetiskt roligt, hahaha.