cinderella.blogg.se

den här helgen är första gången jag är hemma och är ledig sen första helgen i juli. när jag har haft fullt upp en längre tid älskar jag att inte ha nåt att göra.. jag har sovit länge, kollat på os, fixat lite skolpapper, bakat kakor, sovit middag samt gjort en laddning matlådor. lugn och ro och fix alltså.. nu på kvällen kände jag att jag behövde lite frisk luft så jag drog på mig mjukiskläder och stoppade lurar i öronen för att gå en kvällspromenad. väl ute känner jag mig väldigt pigg och stark, och helt plötsligt märker jag hur min kropp stadigt ökar tempot, för att till slut börja springa! vad är det som händer?! jag hatar ju att springa! sen skolgympan har jag lovat mig själv att inte utsätta mig själv för det igen..men nu bara.. "what?!" det värker i bröstet och i vaderna men jag springer på... och vips är jag hemma och har sprungit hela min promenad UTAN att stanna! det var coolt.. var inte så farligt som jag mindes det men jag sprang ju inte mer än 20 minuter iofs.. nu känner jag en viss tillfredsställelse över att ha gjort nåt bra, men ser inte röken av nån sån där endorfinkick som alla träningsmänniskor pratar om.. nästa gång kanske.. (ehhh)