cinderella.blogg.se

jag älskar att gå på skogspromenad.. jag älskar när det är ojämnt under fötterna och det luktar friskt, fuktigt och barrigt. jag var mycket i skogen när jag var liten, det kanske är därför. annars har jag ju bott i stan hela mitt liv så det blir mest asfaltspromenader faktiskt. men idag upptäckte jag en liten mysig stig i mitt närområde. den var omgiven av en massa skog som jag inte vågade gå in i eftersom jag var själv. men jag fick iaf gå på kottar och grenar och beundra den vackra natur som jag inte hade en aning om fanns här. till slut kom jag fram till bebyggelse som visade sig vara bergsjön, och insåg då att jag nog hade gått ganska långt så jag vände tillbaka och gick asfaltsvägen hem igen. det tycker jag allt var väl spenderade timmar såhär sista dagen på sommarlovet.. imorgon är det upp 06 och kommunikation på arbetsplatsen som gäller!

hemma på vår gata i stan.. skulle man kunna säga.. men i mitt område hemma och där i krokarna, så hänger en gubbe som går under namnet mr bean. bussen är ett ställe man ofta ser honom på. han ser ut som en tjock mr bean, sådär lite störd och ful. han är en riktig äckelgubbe, har förmodligen aldrig gjort nånting, men han stirrar som fan. han ställer sig alltid nära unga tjejer, sätter sig bredvid dem på bussen, och sitter och tittar och flinar. det är fruktansvärt ofredande! en gång har han klappat på min arm. det är ju ett fritt land och folk får väl stirra hur mycket de vill, men att hålla på som han borde inte vara okej. förmodligen finns det flera som honom i andra områden i andra städer, som andra tjejer är rädda för. vem gör nåt åt detta? ingen va? uähhh.. *ryser*

idag har jag träningsvärk med stort värk. känner mig nästan febrig och sjuk.. nu kanske ni skrattar för att ni tror att det beror på 20 minuters joggingtur i förrgår, MEN igår var jag faktistk på gymet. ja, det är sant... sprang i lördags och gymmade igår! innan jag tränade igår promenerade jag till affären och handlade mat, och då tog jag på mig flip-flops så att jag inte skulle kunna börja springa helt oväntat igen :)

ärligt talat så hade jag lite träningsvärk redan igår och man ska ju egentligen inte träna två dar i rad men vad feeen. man måste passa på när motivationen visar sig har min gympalärare sagt. idag kan jag knappt röra mig och det kommer förmodligen vara ännu värre imorgon. det positiva är dock att det gör som mest ont på de fläskigaste ställena...

den här helgen är första gången jag är hemma och är ledig sen första helgen i juli. när jag har haft fullt upp en längre tid älskar jag att inte ha nåt att göra.. jag har sovit länge, kollat på os, fixat lite skolpapper, bakat kakor, sovit middag samt gjort en laddning matlådor. lugn och ro och fix alltså.. nu på kvällen kände jag att jag behövde lite frisk luft så jag drog på mig mjukiskläder och stoppade lurar i öronen för att gå en kvällspromenad. väl ute känner jag mig väldigt pigg och stark, och helt plötsligt märker jag hur min kropp stadigt ökar tempot, för att till slut börja springa! vad är det som händer?! jag hatar ju att springa! sen skolgympan har jag lovat mig själv att inte utsätta mig själv för det igen..men nu bara.. "what?!" det värker i bröstet och i vaderna men jag springer på... och vips är jag hemma och har sprungit hela min promenad UTAN att stanna! det var coolt.. var inte så farligt som jag mindes det men jag sprang ju inte mer än 20 minuter iofs.. nu känner jag en viss tillfredsställelse över att ha gjort nåt bra, men ser inte röken av nån sån där endorfinkick som alla träningsmänniskor pratar om.. nästa gång kanske.. (ehhh)

bro bro breja
stockar och stenar
alla goda renar
ingen slipper här fram här fram
förrän hon säger sin kärastes namn
vad heter han?

en kväll när jag inte kunde sova tryckte mitt undermedvetna upp minnet av att man ibland lekte denna lek när man var liten. jag började fundera på om barn idag också leker den. sen började jag fundera på vad den egentligen handlar om... vadå stockar och stenar och goda renar? och så ska man fånga en person som ska säga sin kärastes namn. sen övergår man till att på ett irriterande sätt fråga om denne har tagit prästens sko, ja eller nej? den fångade personen ska sedan välja på två alternativ, som representerar var och en av de fångande personerna, (när jag var liten körde vi ofta med glass eller godis och sånt) och sen ställa sig bakom det alternativet. leken slutar med dragkamp. detta är ju så skumt! leken är säkert jättegammal och måste ha gått ut på nåt annat från början, och sen har det liksom blivit fel på vägen. sånt här kan jag fundera i oändlighet på.. frågan om ens kärastes namn blir ju aldrig ens besvarad :S

med anledning av ovanstående datum hade stockholm bestämt sig för att ha en stor fest i fredags, för att fira oss 08or lite. festen beskrevs som fullspäckad med aktiviteter i hela stan och var något man inte fick missa. jag och några vänner tog oss därför in till stan för att ha kul och kanske känna lite ära över vårt ursprung.  nu var det ju bara så att stan den var precis som vanligt, och nån fest syntes inte på långa vägar. en mycket stor besvikelse. det mest upphetsande var typ att sarah dawn finer uppträdde och jag kan i ärlighetens namn tänka mig roligare aktivitet än det. det var ett fyrverkeri på kvällen och det var väl lite trevligt, men det hade ju kunnat vara mycket mer grejer och bli så mycket roligare om nån ansträngt sig lite! det var nån slags utebar & dans runt stureplan på natten men det hade tydligen bara varit stökigt..

något som däremot verkade kul, som dock inte var anordnat av sthlms stad, utan troligtvis av några skojiga privatpersoner, var "slaget om stockholm" - ett vattenkrig mellan norra och södra stockholm. det skulle hållas i gamla stan och flera tusen personer hade "anmält" sig på facebook. polisen flyttade dock kriget till gärdet och det slutade med att några hundra personer dök upp. syd vann givetvis :)

avslutningsvis - det roligaste med dagen var när vi traskade förbi södermalmstorg och fick se vår gamla högstadielärare - som jag hyser mycket negativa känslor mot - dansa minst både bugg och foxtrot vid nåt jippo vid stadsmuseet. hon såg mycket road ut och dansen verkade vara ett mer lämpligt element för henne än att peka med pinnar i ett klassrum.

nu börjar OS.. jag ska nörda så mycket jag bara kan

vädret som varit idag påminde väldigt mycket om göteborg - mycket regn och mycket blåst. det kändes rätt hemtamt så jag börjar nog bli luttrad nu.

att vara i stockholm är ju annars att komma hem. jag har lite blandade känslor inför det. nu menar jag inte på nåt sätt vänner och familj utan just staden som sådan och mig själv i den. det är en väldigt fin stad och jag älskar att jag hittar här och kan ta mig rätt i tunnelbanan blundandes, medan alla turister irrar omkring. men jag märker att jag nästan blir lite folkskygg här. lite konstigt uttryckt kanske men jag är på nåt sätt lite rädd att nån ska känna igen mig, eller nåt. folk från skolan och så.. i göteborg är man så anonym, det känns lättare att vara sig själv där. trots att mitt själv inte är så särskilt udda att det borde vara nåt problem här heller.. när jag är hemma i området (där väldigt många från skolan är uppvuxna) så är jag rädd att folk ska tro att jag inte flyttat hemifrån och inte kommit nånstans. jag vill nästan skrika att jag bor själv i en annan stad och har en halv magisterexamen. och så fort man vistas i närheten av söder så ser man gamla stamkunder som man minns som "en tant som luktade illa" eller "en otrevlig gubbe" och så blir man påmind om allt från den tiden.

pratade lite med patrik om det här, han menade att när man kommer hem, och för folk som kände en förr, så är man så mycket den man var då. och det kanske inte alltid är samma person som man är idag. man kanske inte ens vill kännas vid sin dåtida person, och därför blir det lite jobbigt. ungefär nu märker jag att det här var sjukt mycket svårare att uttrycka i skrift än jag trodde så jag tror jag lägger ner. men makes det nån sense eller är det bara jag som är paranoid med inslag av helt knäpp i huvudet?

idag har jag för första gången kollat in prideparaden. den var lååång. drygt 2 timmar. men ändå rätt kul el vad man ska säga. det var en bra mix av karnevalsliknande utspökade bidrag, och lite mer seriösa och demonstrerande bidrag. en del kändes väldigt fint och fick mycket applåder, som regnbågsfamiljer och stolta föräldrar. andra ställer jag mig mer frågande till, t.ex. unga allergiker, stolta skansenmedarbetare m.fl. jag har väl varit lite tveksam till det här med parad innan.. har hört så mycket gayfolk som ber om att få vara som alla andra, att inte behöva uppmärksammas för sin läggning, och det går väl inte riktigt ihop med paraden. men det var så mycket kärlek i luften och alla var så glada. och det kändes som att många som gick med fick ett utrymme att vara stolta över sig själva och sin läggning, som de kanske inte får annars, t.ex. golden ladies. jag säger som det tjocka biet, bee proud!

jag ber om ursäkt för min seghet men det är semester och då sitter man inte vid datorn jämt (som vanligt :)). sen sist har det som sagt blivit dalarna där jag hälsade på min vän emil och hans underbara flickvän och hennes "jag finner inte tillräckliga ord för att beskriva hans söthet"-son. jag blev lite kär. han blev glad för de fiskliknande gummigrejerna, vilket han troligtvis blivit även om jag inte valt i en halvtimme, samt för det rosa lejon "löve" han fick av mig. vi badade, spelade spel, tittade på dalarna och var på sommarland bl.a. åh vad roligt det var på sommarland, varför åker man inte på sånt oftare? det är ju kul för vuxna också, även om det syntes i 3-åringens ögon att det var aningens roligare för honom. det var så gulligt att man hade kunnat gråta... hemfärden till sthlm tillbringade jag i dvala på ett sjukt varmt tåg. det var egentligen bara hem och vända, jag drog till landet dan därpå, efter att ha återfallit i ett dåligt beteende. men men, jag får stå mitt kast och bara acceptera att förändringar tar tid. på landet vilade jag upp mig efter barnpassningen och ägnade mig åt lite hederligt kroppsarbete som att klippa gräsmattan och hacka loss grästuvor från grusgången. det livet är skönt, i några dar, sen fick jag lappsjuka och drog till sthlm igen. hade egentligen bara varit här 6 dagar under den 2,5-veckorsperiod som gått sen jag lämnade götet. men nu ska jag vara här en vecka till. idag ska jag kolla på prideparaden och vinka till pat!