väckarklockan och vänskap
efter mycket om och men gick jag tillbaka med min lamp-väckarklocka.. efter att min medföljande pojkvän intygat att inte heller han förstod hur man skulle göra så insåg försäljaren att det såklart måste vara nåt fel på den. jag fick pengarna tillbaka utan tjafs och gick till teknikmagasinet och köpte originalet istället.. den funkar hittills väldigt bra, och med det menar jag att jag vaknat gott i två dagar utan att försova mig.. har dock varit förkyld så det har inte varit det trevligaste uppvaknandet ändå men men.. vad kan man egentligen kräva av en lampa?
jag tänkte skriva lite ärligt nu.. en sån grej som jag ibland hade velat ha den där anonyma bloggen till men jag kör här ändå.. har diskuterat det här med vänskap lite på sista tiden. ska man ha få/många, nära/ytliga såna relationer? vad kan man förvänta sig av vänskapsrelationer? jag är en sån som hellre har få riktigt nära vänner än slösar min tid på obetydligt folk.. jag börjar dock känna mer och mer att det är jag som drar det största lasset i mina vänskapsrelationer. jag tar initiativ till att ses och styr upp så att det verkligen blir nåt. känns lite som att om jag inte initierade hela tiden så skulle jag sitta själv jämt. nu kanske någon tycker att jag borde fatta att "de vill väl helt enkelt inte vara med dig" men så tror jag inte att det är. det är ju aldrig så att nån direkt är negativ till att ses, bara att folk är lite upptagna, och jag kan faktiskt vara rätt underhållande i mina bästa stunder. jag vet inte...det kanske är jag som är jätteego. jag kan ju inte förvänta mig att alla ska släppa allt annat och umgås med mig, men vad kan man egentligen förvänta sig? jag blir bara lite trött på att det ska vara så jäkla svårt ibland. en god vän (!) sa en gång att varför ska man anstränga sig på relationer som inte ger lika mycket tillbaka. det gjorde mig upprörd då men jag börjar fatta tanken.. oj det där lät som ett hot.. det var det inte :) för att återknyta till det där få/många, nära/ytliga, så kanske man borde ha fler vänner så att man kan spontanumgås lite mer.. men skulle det verkligen gå ihop med ansträngning/output..? klurigt.. nu går jag under jorden några dar... eller rättare sagt, under snön..
Hoppas du hade det kul under snön! Som du vet håller jag med dig om det där med få nära vänner men jag förstår vad du menar med att det ibland kan vara praktiskt med fler. Det blir väl förstås annorlunda för dig som inte bor i din hemstad, här har man ju alltid nåt man måste göra fast man hellre skulle umgås med nära vänner. Själv är jag ju en sån som har svårt att hålla kontakten med folk även om jag vill. Så de där som jämt är upptagna blir nog bara glada om du tar initiativet, även om det blir lite drygt för dig i längden:) Hoppas vi ses snart i alla fall!
Jag håller också med, men jag har också funderat på att skaffa lite fler vänner på sista tiden. Det är ju ganska tråkigt när ingen har tid. Fast å andra sidan skulle det nog bara bli ganska sorgligt och cyniskt att umgås med folk man egentligen inte tycker så mycket om, bara för att de man egentligen vill va med inte har tid. Flytta tillbaka till Stockholm igen så lovar jag att ha tid med dig!
Jag tror absolut att folk vill träffa dig. Det är nog "bara" så att det hänt annat i kompisarnas liv, saker som tar energi och så. Men men, det är ju inte alltid så, tyvärr. Man får inte glömma att folk kan vara idioter, hehe... Ibland vill man ta sig ett ordentligt snack med den som skriver livsmanus. :)
jag tycker nog inte att man har mer att göra än att umgås med vänner bara för att man lever i sin hemstad? utflyttade personer har väl också skola/jobb, partner/familj och ett hem att sköta? och om någon knappt har tid när man kommer hem en helg så kan man ju ifrågasätta hur prioriterat det skulle bli om man flyttade tillbaka.
well, jag tror också att folk vill träffa mig, men det får ju ändå inte bli ett ojämnt utbyte i relationen. då spelar det till slut ingen roll hur mycket den andra personen "egentligen vill"